Diskriminering

Pamflett med texten "Dina rättigheter"

Diskriminering betyder att behandla någon sämre på grund av att hen till exempel har ett visst kön eller en viss hudfärg. Diskriminering är förbjudet i Sverige, och det finns en särskild lag om det - diskrimineringslagen. 

Vad säger diskrimineringslagen?

Diskrimineringslagen skyddar enskilda människor som står i beroendeställning till någon annan eller till en organisation. Till exempel gäller den för elever i skolan, för arbetstagare på en arbetsplats, för bostadssökande i en hyreskö och för patienter i vården. Lagen säger att det är diskriminering om du behandlas sämre än andra på någon av dessa grunder:

  • Kön

  • Könsidentitet eller könsuttryck (till exempel att du inte ser ut eller känner dig som det kön andra förväntar sig)

  • Ålder

  • Sexuell läggning

  • Religion eller annan trosuppfattning

  • Funktionsnedsättning

  • Etnisk tillhörighet (till exempel vilket land du kommer från eller vilken hudfärg du har)

Vad ska jag göra om jag har blivit diskriminerad?

Ingen har rätt att behandla dig sämre på grund av vem du är, och det är aldrig ditt fel om du blir diskriminerad. Din skola eller arbetsplats måste se till att alla behandlas lika och har samma möjligheter och skyldigheter. Skolan eller arbetsplatsen måste också ha en plan för att reda ut vad som hänt och hjälpa och stötta dig om du ändå blivit diskriminerad. Går du skolan kan du börja med att prata med en lärare eller annan personal som du litar på. Om du jobbar kan du börja med att prata med din chef eller den som är skyddsombud på arbetsplatsen.

Om du inte får hjälp av skolan eller arbetsgivaren, eller om du blivit diskriminerad någon annanstans, kan du vänta dig till Diskrimineringsombudsmannen. Det är en myndighet som har ansvar för att kontrollera att diskrimineringslagen följs.

Att bli diskriminerad kan sätta igång många jobbiga känslor. Det är bra att berätta för någon om du blivit diskriminerad, både för att få hjälp att hantera dina känslor och för att få hjälp att göra något åt situationen. Du kan alltid höra av dig till en jour för att få prata med någon som lyssnar och tror på dig. Du kan också berätta för en kompis eller någon vuxen du litar på.

Text av Line Janson, Förenade tjej-, trans- och ungdomsjourer